Under årets upplaga av Allt ljus på Uppsala 1-18 november, medverkar Kreativ Teknik i ett av projekten. Inför årets ljusfestival tillfrågades en samling konstnärer om vilja fanns att ta sig an en plats och skapa något nytt inom ramen för detta. En av konstnärerna som nappade var Uppsala-baserade konstnären och ljusevangelisten Svante Pettersson, som arbetar på Bjerking här i Uppsala. Platsen han tilldelades var den del av Vretgränd som börjar vid Kungsgatan.

En vision om utseende och känsla kom till och Kreativ Teknik tillfrågades för att lösa teknik, rigg och programmering. Den stora kuben byggdes av Mindustry och under några dagar designades ljud och ljus på deras lager tillsammans med Kreativ Teknik.
Säkerheten och väderkompatibiliteten var två av de viktigaste frågorna eftersom att kuben kommer att hänga över folk.

Under festivalen kommer ytterligare ett ljuskonstverk av Svante att visas. Denna gång på Stadsbiblioteket och det rör sig om verket ”Monolith” som även det fått teknik och programmering av Kreativ Teknik.

Nedanstående rader är Svantes egna ord om skapelsen som nu tagit plats på himlavalvet.

”Plötsligt bara fanns den där. Den hade liksom parkerat fritt mellan två huskroppar. Vad den hade för syfte och varför den valt just denna plats var högst oklart. Kanske var platsen strategisk. Det spreds snabbt olika rykten och teorier om föremålet. Exempelvis att det skulle vara en portal till något okänt långt bort, och de lärda diskuterade strängteorin. Andra sa övertygat att den var kopplad till en serie mystiska händelser som nyligen skett i Fortnite. Enligt en av de mer spektakulära förklaringarna skulle det tydligen handla massiv och hårt komprimerad Bergman-ångest som nu hade återuppstått paketerad i en kub. Just den teorin kändes spontant långsökt, men samtidigt inte helt omöjlig.

Oavsett vad det var så frigjorde den en energi som gjorde ett tydligt avtryck på platsen och de närliggande delarna av stadsrummet. Det tog sig uttryck i rörelse, färger, reflexer och möjligen ett dovt muller som ibland kunde påminna om ett tungt hjärtas slag. Vissa upplevde det som ett fascinerande lekfullt spel och andra som ett psykedeliskt hot.

Dagtid var det som att den istället sög i sig energi och det märktes som bäst runt kl 14:30 de dagar när solen tog sig an objektet i sitt, just då, speciella läge. Den som vågade sig nära kunde även ana en oändlig insida. Om det var bra eller dåligt visste ingen. Staden var tudelad i frågan. Men kuben fortsatte att finnas – svävande och påtaglig…”

av Svante Pettersson